Från andra sidan dimman. -

Din fina

Uppskattar dock dem nattliga sms- och telefonsamtalen. Då vet man ju att ni tänker på mig där inne i dimman.

2009-04-18 @ 14:21:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Förakt?

Känner lite lätt att alla mina alkoholiserade bekanta börjar ta avstånd. Jag är inte riktigt med i leken. Jag sitter på bänken, inte som åskådare, utan som avbytare. En avbytare som aldrig igen kommer gå med in i matchen. Bänken är inte heller av den bekvämaste varan.

2009-04-18 @ 14:15:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Aj.

Vallfärden mot White Room har påbörjats, innanför väggarna studsar jag omkring med söta Sophie som studsar en aning labilt, så min briljanta idé om att gå ut för att insupa lite "frisk luft" gick igenom. När vi börjar närma oss entrén och de åtta trappstegen (jag har räknat), mitt i rusningstrafiken känner jag att jag förlorar Sophie. När jag bestigit trappan vänder jag mig om för att kolla ifall min följeslagare är bakom mig. Det är hon inte. Min hastiga snurr avtar inte. Mina 13 centimeters klackar hänger inte med då jag ska stödja mig på mina "oturs-klackar". Jag snavar, snubblar, ramlar, trillar och flyger, studsandes på bakdelen, ner för dessa folktäta trappor. Som jag avslutar med en halv kullerbytta. Enda nyktra gästen på White Room sa du?

Sa ju att jag passar in i dimman med min nykterhet.

"Hon går förövrigt på detox."

2009-04-15 @ 21:16:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tragik.

Jag uppskattar, hatar, generas av, älskar och tröttnar på mina bekantas predikan från andra sidan dimman. När jag står där stadigt på min ljusa sida. Ja, jag är alltid nykter, so what?

En otäck tanke slog mig då jag drog slutsatsen att uteliv är patetiskt (!?). Där står "man" (nuförtiden borde jag säga ni, men det gör jag inte) en söndagsmorgon, i gryningen. Utanför håller solen på att krypa uppför horisonten, innanför sköljs kolsvart vätska med smak av Fishermans Friend ner utav dem frekventa White Room-gästerna. Man vill inte att ruset ska gå över, man vill inte att morgondagen ska anlända, som den gör med små snabba steg. Vill bara påpeka för dessa oklara individer att morgondagen är redan här! Å andra sidan existerar inte gästernas "morgondag", den morgondagen (med förutsätting att man kliver upp, även fast att det är närmare eftermiddagen) spenderas även den i en sorts dimma, dock inte samma dimma på samma nivå, det är en liten aning lägre höjd på denna. Emellan huvudvärk, omättade fetter och dopamin brist.