Opposites attract
Du var där och jag var här. Vi var så nära, men ändå så långt bort
Din värme var min styrka och ditt avstånd var min svaghet
Jag lät mig älskas av dig utan vidare eftertanke
Mina ärr återgick till sår. Sår som enbart var synliga för Dig
Jag var sårbar
Djupt in i hjärtat sitter roten till vår gemenskap
Men mer gemenskap än det som sitter i mitt hjärta existerar inte emellan oss
Du gör mig fin, utåt
När du fanns långt borta var vi så nära
När du befinner dig nära har vi sjunkit in i ett avlägset och svåråtkommet avstånd
Finns det fler vägar med detta avstånd
Hur många stigar ska man smyga för att hitta den rätta
Och är den rätta stigen den bästa
Din värme var min styrka och ditt avstånd var min svaghet
Jag lät mig älskas av dig utan vidare eftertanke
Mina ärr återgick till sår. Sår som enbart var synliga för Dig
Jag var sårbar
Djupt in i hjärtat sitter roten till vår gemenskap
Men mer gemenskap än det som sitter i mitt hjärta existerar inte emellan oss
Du gör mig fin, utåt
När du fanns långt borta var vi så nära
När du befinner dig nära har vi sjunkit in i ett avlägset och svåråtkommet avstånd
Finns det fler vägar med detta avstånd
Hur många stigar ska man smyga för att hitta den rätta
Och är den rätta stigen den bästa
and even though it's a struggle love is all we got
Rata mig hellre för den jag är än att älska någon som jag inte är, hata mig för den jag föddes till istället för att avguda något som hos mig inte är genuint.
Det fina med jordens alla människor är att vi är varandra olika. Att du som kan känna en tilldragelse så stark, till en annan månniska, att du må tro att det är din sanna själsfrände, vet att ni, trots detta samband, är olika. Du kan veta att någon är som gjord för dig, men ändå medge att ni är den andre olik. Det är det fina? Skulle det vara det fina... att inte förstå den du älskar. Att inte förstå varför han vill vara ensam med sin sorg som enda sällskap, när allt du vill är att ta sorgens plats. Vifta bort den, och sätta sig på dens tomrum. Du vill blåsa på det noda, tills det försvinner.
Svårheten med när orden tar slut, när man inte kan förklara, varför man beter sig som man gör, vokabuläret är inte på din sida, och han förstår inte. Han förstår inte varför du kastar ut din självbiografi så att hela världen kan se den. Han förstår inte varför du gör dina skavanker så synliga. Han förstår inte varför du publicerar ditt liv.
Om du inte är likadan, kan du inte förstå. Men hur ska du kunna leva med någon som inte förstår dig? Hur ska du lära dig leva med någon, som du inte kan förklara för varför problemen uppstår som de gör. Hur ska du kunna leva med någon när inte kommunikationen fungerar som den ska? Hur?
Har ni inga svar på det, så låt det vara. Låt mig vara jag, så kan jag låta dig vara du. Utan att påminna mig om varför jag är jag så ska jag heller aldrig påminna dig om varför du är du. Älska mig bara. Ovillkorslöst. Oavsett. Älska mig. Och jag ska älska dig tills det dödar den jag är. Jag ska älska dig tills det blir fint att vara olika. Det är det enda jag någonsin kommer att lova dig. Att jag för all evighet kommer att älska dig. För det blir aldrig fint att vara den andre olik. Älska mig. För den jag är.
Det fina med jordens alla människor är att vi är varandra olika. Att du som kan känna en tilldragelse så stark, till en annan månniska, att du må tro att det är din sanna själsfrände, vet att ni, trots detta samband, är olika. Du kan veta att någon är som gjord för dig, men ändå medge att ni är den andre olik. Det är det fina? Skulle det vara det fina... att inte förstå den du älskar. Att inte förstå varför han vill vara ensam med sin sorg som enda sällskap, när allt du vill är att ta sorgens plats. Vifta bort den, och sätta sig på dens tomrum. Du vill blåsa på det noda, tills det försvinner.
Svårheten med när orden tar slut, när man inte kan förklara, varför man beter sig som man gör, vokabuläret är inte på din sida, och han förstår inte. Han förstår inte varför du kastar ut din självbiografi så att hela världen kan se den. Han förstår inte varför du gör dina skavanker så synliga. Han förstår inte varför du publicerar ditt liv.
Om du inte är likadan, kan du inte förstå. Men hur ska du kunna leva med någon som inte förstår dig? Hur ska du lära dig leva med någon, som du inte kan förklara för varför problemen uppstår som de gör. Hur ska du kunna leva med någon när inte kommunikationen fungerar som den ska? Hur?
Har ni inga svar på det, så låt det vara. Låt mig vara jag, så kan jag låta dig vara du. Utan att påminna mig om varför jag är jag så ska jag heller aldrig påminna dig om varför du är du. Älska mig bara. Ovillkorslöst. Oavsett. Älska mig. Och jag ska älska dig tills det dödar den jag är. Jag ska älska dig tills det blir fint att vara olika. Det är det enda jag någonsin kommer att lova dig. Att jag för all evighet kommer att älska dig. För det blir aldrig fint att vara den andre olik. Älska mig. För den jag är.
Sophie Uschgander
Vill bara meddela att det här är en toppen-tjej. Verkligen.
Tycker ni dimma är kul?
Visst är det mystiskt och spännande till en början... Man vet inte vad som väntar därute i natten. Det kan pirra lite i magen när man kör på motorvägen. Hundra kilometer i timmen för fort. Man tänker då inte på alla fartkameror som dokumenterar hur du kör. Det är så spännande att du inte ser rådjuret som studsar rakt ut i vägen. Det oskyldiga rådjuret som inte var på sin vakt, för att Du skulle få köra i dimman. Känns det inte lite uttråkande att köra på samma oklara väg? Önskar du inte att du tills nästa gång kunde se vad som dök upp i din väg? Det skulle vara bekvämare om man var beredd och i fall överraskningarna inte kunde förgöra en tillvaro.
Jag föredrar i alla fall stjärnklart.
Jag föredrar i alla fall stjärnklart.
Att lysa upp ett höstmörker
Kan det bli bättre?
She's only happy in the sun
Regndropparna knastrar mot det låga takfönstret.
De genomskinliga prickarna bildar ett vattenfall som sipprar ner i takrännan.
Tänk att världens alla ting fyller en funktion såsmåningom.
Björkens stolta höstkvistar böjer sig neråt och formar sig efter vinden, väjer för naturens krafter.
Den mönstrade himlen slätar ut sig och bildar en och samma skepnad av ljusgrått.
Horisonten kommer undan det grå och avviker från den enfärgade himlens lag.
Ett mörkorange ljus skirar fram och lägger sig som taggar ovan havets kant.
Det vindstilla havet har sakta börjat gunga.
En ensam jolle envisas vid strandkanten.
Sensommar som i detta ögonblick övergick till förhöst.
Regnet avtar. Stranden är prickig av dem forna fallande dropparna.
Alla individer trängs inomhus.
Det är vindstilla. Himlen uppenbarar sig lagom till den intensiva solnedgången.
De gråa molnen reflekterar den citrusfärgade horisonten.
Färgerna sprider sig och letar sig in i höstlöven.
En luftballong uppenbarar sig. Den tycks ha flugit låg då den stiger högre upp mot skyn.
Jag tar på mig gummistövlarna och lämnar min takvåning.
För att plaska i vattenpölarna och hoppas på att himlen återigen låter det falla.
Låt det falla.
hjärterum.
Till "gammeltanterna."
Vecka 29 spenderade jag, inte helt otippat, i Sveriges kanske mest "utländska" stad, Visby. Och där levde jag tillsammans med mina lite äldre vänninor, som helt otippat, klarade av trycket bättre än jag själv. Mer om det i ett detaljerat "Visby-inlägg", nu ska jag bara leverera en av mina favorit-låtar, som jag tror att ni kommer att falla för:
Höstens:
Update
Har haft en ordentlig semester från bloggen. Men tänkte att jag kommer tillbaka med nya friska tag, som man gör efter ett sommarlov. I de kommande inläggen kommer ni att få ta del av sommarens upptåg, snedsteg, bravader, skador & lyckor. Bloggbomb på väg.
playlist.
Må hända att min effektivitet inte är den bästa och att dessa låtar skulle jag ha delat med mig av omkring vecka 29, då mina "gammel-vänninor" vill ta del av låtarna. Enkelt & lättillgängligt. Men som jag brukar uttrycka mig: bättre sent, än aldrig.
Eftersom dessa låtarna inte är dagens, så vet jag inte vilka jag glömt. Men dessa är sommarens godbitar. Enjoy!
Eftersom dessa låtarna inte är dagens, så vet jag inte vilka jag glömt. Men dessa är sommarens godbitar. Enjoy!
Otippad favorit
Känner ni mig inte än så vet jag inte vad jag ska ta mig till...
(uppdaterar nog filen inom kort, anse detta som en smakprov, tillsvidare)
PUSS & KRAM
"Den städade nykteristvännen"
Tisdagsfest.
Ikväll ställer de två damerna till med FÄSTH. Det är deras motsvarighet till Studentskiva och eftersom att jag har sagt att jag aldrig ska gå på en ytterligare grisskiva så kan jag skatta mig själv lycklig då jag, utan dåligt samvete kan unna mig en tisdagsfest. Igen. Det kommer bli en grisfest dock. Krigarna bjuder nämligen på allt. (kanske till och med red bull?!) Ska ta med mig hela eliten och grisa hela natten lång. Kanske t o m skulle kunna supa. Eller kan man bli utslängd från en hemmafest?
Jesper Florbrants soundtrack
Confession I
Man är väl ärlig? Inte mot mig själv.
Stod oskyldigt och svingade på Laroys dansgolv en lördags-natt. Med min bästa vännina Ida. Framslitna blir vi av en bekant vän. Som krigar vid ett bord. En nykterist & hans kompis flickvän vill han ha vid bordet? Ida sveper champangeglaset. Jag studsar vidare jämte. "Men Cilla, en drink kan du ju faktiskt ta." Behåller tanken. Gottar mig i tanken. Visualiserar inte mycket. Tar en klunk :O ... men lika snabbt som det skulle gått för mig att svepa drinken, sveper älsklings-Ida drinken ur min hand. Pjuh.
Stod oskyldigt och svingade på Laroys dansgolv en lördags-natt. Med min bästa vännina Ida. Framslitna blir vi av en bekant vän. Som krigar vid ett bord. En nykterist & hans kompis flickvän vill han ha vid bordet? Ida sveper champangeglaset. Jag studsar vidare jämte. "Men Cilla, en drink kan du ju faktiskt ta." Behåller tanken. Gottar mig i tanken. Visualiserar inte mycket. Tar en klunk :O ... men lika snabbt som det skulle gått för mig att svepa drinken, sveper älsklings-Ida drinken ur min hand. Pjuh.
