Från andra sidan dimman.

Man är väl ärlig? Inte mot mig själv.

Stod oskyldigt och svingade på Laroys dansgolv en lördags-natt. Med min bästa vännina Ida. Framslitna blir vi av en bekant vän. Som krigar vid ett bord. En nykterist & hans kompis flickvän vill han ha vid bordet? Ida sveper champangeglaset. Jag studsar vidare jämte. "Men Cilla, en drink kan du ju faktiskt ta." Behåller tanken. Gottar mig i tanken. Visualiserar inte mycket. Tar en klunk :O ... men lika snabbt som det skulle gått för mig att svepa drinken, sveper älsklings-Ida drinken ur min hand. Pjuh.

Det är det enda jag vill göra. Bara smutta lite. ZipZip.

Vad krävs för en lyckad utekväll? En lyckad fylla.

Eller mina verktyg. Du behöver:

Mina kära! More to come. Säger bara att det finns mer som väntar er. Har bara haft en svacka. Nu får ni motivera mig för att jag ska keep up the good work. Men sålänge tycker jag att jag har gett er relativt mycket nytt att gotta er i. Enojy!

All kärlek <3

Tidigare stavades mitt ständiga läkemedel A L K O H O L. Det dämpar, det lugnar, det bedövar. Med en slående styrka kräver hjärtat inget mer då man kan förtränga alla känslor med en stor gnutta rusdryck. När jag nu inte längre har tillgång till den varan så pressas de äkta, förträngda, bortglömda känslorna upp till ytan. Då jag har haft en fruktansvärd disciplin på känslorna hela mitt äldre liv så finns det en hel del som ligger och bubblar under ytan. Tårarna som nu är mogna för att få utlopp tränger jag bort så pass hårt att min kropp nu agerar fysiskt, då det inte finns någonting annat som motarbetar känslorna. Jag försöker lugna mig med en mängd koffein och nikotion. Det får mig att tänka på andra tankar, men lurar inte min kropp till att uppleva en problemfri värld. Jag kämpar så mycket psysiskt att min kropp nu reagerar fysiskt, börjar skaka, hyperventilera och kan inte andas. Jag vet inte längre vem jag är utan mitt läkemedel.

Sitter och skälver i hela kroppen. Skakar inombords. Huttrar i värmen. Spänner mig i lugnet. Jag vet med mig att jag inte har något fysiskt beroende till rusdryckens känslo-dämpande funktioner. Trots detta så upplevde jag idag en och två liknande panikångest-attacker.

Vi sitter och slappnar av på Stockholms bästa fik, Café L'angolo. Vi småpratar om gamla minnen. Första gången jag träffade mr. J. På White Room. Närmandes grynings-tid, ihällandes rusdryckens sista hopp. De små shottarna som slank ner. Där sitter vi och diskuterar och kommer ihåg gamla fyllor. Mina gamla fyllor. Utan någon chans att stoppa dem så spräng-fylls mina ögon med de salta tårarna. Jag anstränger mig för att förtränga och blinka bort dessa känslo-tecken. Hela kroppen börjar då istället att skaka. Fumlar med fingrarna och ramlar med orden. Kan inte förklara det jag vill ha sagt. Kan inte uttrycka den rädslan och skumheten jag känner. Hetsdricker kaffe med sojamjölk. Snubblar upp en ciggarett med händerna, får inte tag på elden. Blir tilldelad tändstickor av min kära vän. Går ut, andas. Har sådan panik att jag inte kan andas. Röken gör allt säkert bättre. Hyperventilerar. Har svårt att få luft. Tar djupare bloss. Tårarna faller. Hulkar inte, känner inte, vill. Inte. Känna.

"Asså Cilla, jag har aldrig träffat dig så här... såeh här. Så här - nykter!?"

Då jag fortfarande inte lyckats ta mig i kragen och införskaffat mig detta dokumentations-objekt så får vi dras med stureplans censurerade bilder en aning till. Men kan slänga upp några snälla opublicerade knyckta ifrån Jakes blogg.

Funderar helhjärtat på att införskaffa något simplare dokumenterande föremål. Vill så gärna dela med mig av andra sidan dimmans sanning. Kan någon tipsa mig om något enkelt (som kan hateras av min eda kvarlevande hjärncell) som registrerar bilder, citat & rörelser?

Mina kära fotograf-vänner. It's your time to shine. Då kan vi snacka om en blogg som är SMASK.IG.

Har haft så mycket tankar, ett otal drömmar och ett gäng framtidsplaner vad gäller mina inlägg. Så mycket vilja men ack så lite tid.

Sålänge, medan jag smider mina framtidsplaner, så kan ni spana in denna söta, men långtifrån nyktra flicka :)