Från andra sidan dimman.

Att jag oroar mig över min förmåga att vara helt vit för resten av mitt liv, förvånar nog inte många. De flesta som känner till min situation har ännu inte insett mitt allvar i att lägga av med fyllan, och orsaken är inte att det enbart är jag som drabbas, utan just mina vänner, nära och kära, lika väl mina bekanta och okända individer som skadas, såras och förvånas utav mitt beteende från andra sidan dimman.

Confession: sen jag fyllde arton år har jag trivts med att vistas på krogen. Man har varit en torsk och tyckt att det har varit så tufft. Att som nyfylld arton åring hinna med både Båstad och Visby under "Stureplan on tour" bevisar min forna syn på "Stureplan". Att man såg upp till ens tidigare generation som redan hade etablerat sig inom kroglivs-marknaden är lite tragiskt, och att jag nu sitter här att erkänner det är nog ännu värre :P Om det enbart har varit pga. tillgängligheten till alkoholen eller ej, är fortfarande oklart. I närmare två år har jag gillat hela utelivs konceptet och accepterat dess nack- och fördelar, man har stått ut med pinsamheter från ens egen sida och från andras, man har begått misstag och kommit över dem. Trots de motgångar man har haft så fortsätter man att gå ut. Så jag vill ogärna tro att jag kommer sluta gå ut, bara för att jag slutar upp med alkoholen. Men, min största fasa: Kan man ha kul på Kallis nykter?





Den första och sista bilden kommer från stureplan.se.